Såhär ser den ut, lerjorden. Den är riktigt hård att gräva i, och det blir stora klumpar. Den gamla skolan säger att man ska gräva den på hösten, så att lerklumparna fryser sönder under vintern.

Jag brukar gräva ner hästgödsel, om jag orkar, och när jag hinner. Så täcker jag med det jag har över vintern, helst gräsklipp.

Man kan ju undra om det kan växa något alls på ett sånt här ställe, och gången är igenväxt med gräs (eller ogräs?).

Jo, det gör det ju. I den här sängen har det växt flera omgångar med sallatshuvuden. Att väldigt många av sallatshuvudena hamnade i magen på haren som bor i trädgården kan ju knappast vara jordens fel.

Slutsats: Det går utmärkt att odla i lerjord. Det gäller bara att se till att man inte knäcker ryggen på att gräva bara.

En del plantor verkar överleva det mesta. De här sängarna med sallat har såna plantor.

Det bodde en harpalt hos oss ett tag, den hann äta det mesta av de här plantorna. Nu har vi satt över nät och de har hunnit växa till sig igen. Otrolig växtkraft. Salladen närmast får jag ta bort, den är på väg att börja blomma. Inte mycket att äta på dom. Jag behöver bara vattna ordentligt här först.

Att vattna ordentligt dagen innan man ska rensa upp i ett land hör till rutinen för lerjord. Annars är den stenhård, och inga rötter går att få bort. Gräset i gången får vara kvar. Vad gör det? Och jag har nya sallatsplantor att fylla ut luckorna med efter dom som jag tar bort.