Jag lyckades ladda ur min telefon i natt. Antagligen satte jag i laddsladden på sniskan, telefonen är sliten. Och mina muskler har börjat protestera. Som om träningsvärken har gått i baklås.

Jag kanske skulle ha tagit en veckas semester. Men å andra sidan var augusti väldigt händelserikt, också.

Nu är försäljningssäsongen avslutad för i år. Nu börjar istället det tunga grävjobbet. Tur att vävkursen har börjat ändå, så att jag får lite trevliga kursdeltagare att snicksnacka med en gång i veckan.

Vilken vecka detta har varit. Jag har just avslutat den med att betala räkningar efter att ha varit hos optikern och bytt ut ett glas i glasögonen. Om jag minns rätt fick jag större brytningsfel när jag bytte till en större lins. Eller om det var något annat. Det är sånt man har optiker till.

En annan höjdpunkt var onsdag eftermiddag när jag fick ett seriöst telefonsamtal, bröt ihop och kunde inte sluta skratta. Det sjunde och minst dramatiska telefonsamtalet den eftermiddagen.

Torsdag eftermiddag hade jag med mig 14 stora zucchinis till Hallsberg, och en del annat smått och gott i grönsakskassarna. Synd bara att det regnade så förskräckligt på alla trevliga kunder.

Jag tror det får bli ogräsrensning imorgon. Huvudvärken har släppt.

Plötsligt kändes det så. Den här helgen har jag varit på två konserter. Tomas Andersson Wij på fredag och Anna Ternheim på lördag. Cirkeln sluts. Jag vet inte hur många gånger jag har sett dom de senaste 20 åren.

Senast jag såg Anna Ternheim var i Berwaldhallen. Det var verkligen annorlunda mot Humlehagen i Glanshammar. Symfoniorkester eller efterfest i Håkans stuga.

Tomas Andersson Wij hade med sig sin son (12år) på turnén. Hur familjärt kan det bli med en singer-songwriterkonsert?

.

Så är det den tiden i månaden igen. Ta hand om uppdrag, söka försörjningsstöd, betala räkningar, hålla koll. Men nu har jag bara ett uppdrag kvar.

Det andra har jag lämnat över, till en som kan teckenspråk. Men jag kan inte säga att det var enkelt. Kanske för att det har hänt så otroligt mycket. Jag har lärt mig så otroligt mycket. Och jag fattar inte att jag har gjort allt. Vad ska jag ens göra nu?

De senaste dagarna har jag upptäckt fler och fler muskler som jag inte visste att jag hade. De har liksom hört av sig. På lite olika sätt.

Det hör ju såklart ihop med att jag har ett större land att sköta om nu. Mer fysiskt jobb. Mer av allting; plantera, rensa, skörda.

Att jag ens klarar av att stå dubbelvikt och jobba är ju helt och hållet yogans förtjänst. Tack vare Clara så har jag förstått hur man kan böja på kroppen. Det har verkligen varit användbart.

Man kan ju konstatera att jag står dubbelvikt mest varje dag nu. Men att träna något mer får allt vänta tills i vinter, när marken är frusen eller så. Vi får se. Efter alla år som utbränd är jag ganska van vid att anpassa mej efter dagsformen.