Eländes elände

Plötsligt dyker Visgatan, vår gamla adress, upp i tv-rutan. Den ligger nära Vivallaskolan. Välbekanta kvarter, vi bodde där i 20 år ungefär.

Det var ingen skottlossning så länge vi bodde där, men alltid otroligt mycket smällare runt jul och nyår. Det påminde ganska mycket om påskeldarna när jag växte upp i Småland, även om det ena var ett villaområde i en småstad och det andra ett känt miljonprogramsområde.

Men allt det där känns väldigt långt borta. Som när jag drev upp tomatplantor i de stora fönstren i Vivalla, istället för i växthus. Eller när jag vävde i källaren på Vivalla Centrum, istället för vävkursen.

Ibland är det svårt att se hur saker och ting förändras. Det bara blir. Ett steg i taget.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

1996

Jag jobbade på bibliotek. Det passade mej perfekt. Jag började sortera böcker på bibliotek, som extrajobb, redan innan jag hade gått ut grundskolan.

Jag hade börjat odla en del grönsaker och jag slukade alla böcker jag kom över om odlingsmetoder och annat. Och det var ju en hel del eftersom biblioteket jag jobbade på var på Kvinnerstaskolan (naturbruksgymnasium), och jag lärde mej att allt fanns att hämta i SLU:s databaser.

Eleverna var såklart alltid snälla … eller kanske inte, men jag gillade dom även om dom bara läste Bilsport och Ridsport. Växthusen var också fantastiskt roliga att kika in i, mina växthustunnlar känns ju lite små när man jämför.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Stora paket

Jag fick ett stort paket i torsdags. Såklart levererat till bostadsadressen, men det gick in i bilen så det löste sig. Det finns ju hemmajobbare som kan rycka in.

I paketet fanns det 7+17 meter växthusplast. Så i helgen passade jag på att använda gräsmattan för att mäta upp och klippa den. Det här är lite stressigt. Har jag räknat rätt?

Plasten ska räcka till två växthus och jag har såklart mätt ut alla delar noga. Lagt till för kanter på alla håll, minst 50 cm nertill som ska grävas ner och så 20-30 cm på alla andra kanter.

Så nu har jag två högar med plastbitar. Först de stora till taket. Sen ett gäng ganska stora till gavlar, och så fyra dörrar. Det blir spännande att se om de passar 🙂

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Ny kompost

Äntligen har jag en ny kompost.

I sommar har vi bara lagt allting på backen. Och förra året hade vi minst 8 komposter, både de gamla kompostbräderna och pallkragar. Inget av det har fungerat särskilt bra. Bara en massa jobb.

Den nya komposten är ungefär dubbelt så stor som en av de gamla, och eftersom bräderna inte är murkna så går det att fylla upp mer på höjden. Ett fack är klart, och det andra halvfärdigt. Jag vet inte just nu hur många som kommer att behövas, det får bli fler eftersom.

Nu kan jag tömma växthus och odlingsbäddar. Göra klart inför våren.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Linet i september

Nu har jag lagt ut linet för att rötas.

Det tog emot en hel del. Att klättra upp och ta ner det fina linet som hängde i taket på verandan. Att krossa de fina frökapslarna för att få ut fröna, och bre ut linet på gräsmattan i regnet.

Jag antar det är såhär man lär sig nyttan med röta. Nu ska alltså stjälken rötas, så att det går att bryta loss själva linfibern. Ja, det är inte alls klart med det här men det får bli sedan. Nu ska det ligga här i några veckor.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kompostprojektet

Ett av höstens projekt får bli att bygga ett bättre kompostsystem. Eller behållare. De gamla har tagit slut, så i år har vi bara lagt allting i en hög på backen. Det har väl funkat sådär.

Det finns ju ganska mycket utrymme, men ändå verkar allting flyta ut åt alla håll. Och gurkorna som jag alltid odlar på komposten var allt annat än lätta att plocka. Så nu får jag plocka fram alla mina obefintliga snickartalanger.

En pinne/ stolpe på plats. Det får väl bli några till. Ta bort gurkorna och den färdiga jorden, så det går att göra väggar. Ett steg i taget.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

September

Jag lyckades ladda ur min telefon i natt. Antagligen satte jag i laddsladden på sniskan, telefonen är sliten. Och mina muskler har börjat protestera. Som om träningsvärken har gått i baklås.

Jag kanske skulle ha tagit en veckas semester. Men å andra sidan var augusti väldigt händelserikt, också.

Nu är försäljningssäsongen avslutad för i år. Nu börjar istället det tunga grävjobbet. Tur att vävkursen har börjat ändå, så att jag får lite trevliga kursdeltagare att snicksnacka med en gång i veckan.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Första veckan på hösten

Vilken vecka detta har varit. Jag har just avslutat den med att betala räkningar efter att ha varit hos optikern och bytt ut ett glas i glasögonen. Om jag minns rätt fick jag större brytningsfel när jag bytte till en större lins. Eller om det var något annat. Det är sånt man har optiker till.

En annan höjdpunkt var onsdag eftermiddag när jag fick ett seriöst telefonsamtal, bröt ihop och kunde inte sluta skratta. Det sjunde och minst dramatiska telefonsamtalet den eftermiddagen.

Torsdag eftermiddag hade jag med mig 14 stora zucchinis till Hallsberg, och en del annat smått och gott i grönsakskassarna. Synd bara att det regnade så förskräckligt på alla trevliga kunder.

Jag tror det får bli ogräsrensning imorgon. Huvudvärken har släppt.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Augusti

Såhär i slutet av sommaren, när solrosorna blommar som bäst. Det blir lite svalare på nätterna och fuktigare.

Och just när jag funderar som bäst på om det här är hösten som har börjat, om jag verkligen har haft någon semester, att jag borde beställa tid hos frissan och kolla vävlokalen innan kurserna startar … så drabbas jag av jordens träningsvärk.

Jaha, det har nog varit lite semester ändå. Och det var ju tur att jag börjat lite smått med yogan igen. Och nästa helg är det matmarknad. Det vill du inte missa.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Är pandemin över nu?

Plötsligt kändes det så. Den här helgen har jag varit på två konserter. Tomas Andersson Wij på fredag och Anna Ternheim på lördag. Cirkeln sluts. Jag vet inte hur många gånger jag har sett dom de senaste 20 åren.

Senast jag såg Anna Ternheim var i Berwaldhallen. Det var verkligen annorlunda mot Humlehagen i Glanshammar. Symfoniorkester eller efterfest i Håkans stuga.

Tomas Andersson Wij hade med sig sin son (12år) på turnén. Hur familjärt kan det bli med en singer-songwriterkonsert?

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail