Plötsligt dyker Visgatan, vår gamla adress, upp i tv-rutan. Den ligger nära Vivallaskolan. Välbekanta kvarter, vi bodde där i 20 år ungefär.
Det var ingen skottlossning så länge vi bodde där, men alltid otroligt mycket smällare runt jul och nyår. Det påminde ganska mycket om påskeldarna när jag växte upp i Småland, även om det ena var ett villaområde i en småstad och det andra ett känt miljonprogramsområde.
Men allt det där känns väldigt långt borta. Som när jag drev upp tomatplantor i de stora fönstren i Vivalla, istället för i växthus. Eller när jag vävde i källaren på Vivalla Centrum, istället för vävkursen.
Ibland är det svårt att se hur saker och ting förändras. Det bara blir. Ett steg i taget.






