Jag satt just och tänkte att; nästa varp blir rosenmattor. Men vänta nu, det är nåt som inte stämmer.
Jag letade, och letade. Till slut hittade jag felet. Och två timmar senare har jag vävt baklänges tillräckligt långt för att kunna rätta till felet. Bara att väva framåt igen.
Jag hade inte blivit glad om jag hade hittat felet när det var försent att göra något åt det! (Och jag är alldeles för petig för att acceptera mattor med vävfel!)
Va de så det va!
Har också svårt att ha ett fel kvar i mattan. Då syns bara det till slut.
Det är alltid tråkigt att upptäcka vävfel när man klippt ner, men det händer nog alla någon gång. Tur att du såg det i tid nu.
Kram Birgitta
Sånt som händer. Och efter att ha grävt en stund i komposten så var jag färdig att börja om igen 😉