Vilken vecka detta har varit. Jag har just avslutat den med att betala räkningar efter att ha varit hos optikern och bytt ut ett glas i glasögonen. Om jag minns rätt fick jag större brytningsfel när jag bytte till en större lins. Eller om det var något annat. Det är sånt man har optiker till.

En annan höjdpunkt var onsdag eftermiddag när jag fick ett seriöst telefonsamtal, bröt ihop och kunde inte sluta skratta. Det sjunde och minst dramatiska telefonsamtalet den eftermiddagen.

Torsdag eftermiddag hade jag med mig 14 stora zucchinis till Hallsberg, och en del annat smått och gott i grönsakskassarna. Synd bara att det regnade så förskräckligt på alla trevliga kunder.

Jag tror det får bli ogräsrensning imorgon. Huvudvärken har släppt.

Plötsligt kändes det så. Den här helgen har jag varit på två konserter. Tomas Andersson Wij på fredag och Anna Ternheim på lördag. Cirkeln sluts. Jag vet inte hur många gånger jag har sett dom de senaste 20 åren.

Senast jag såg Anna Ternheim var i Berwaldhallen. Det var verkligen annorlunda mot Humlehagen i Glanshammar. Symfoniorkester eller efterfest i Håkans stuga.

Tomas Andersson Wij hade med sig sin son (12år) på turnén. Hur familjärt kan det bli med en singer-songwriterkonsert?

.

Så är det den tiden i månaden igen. Ta hand om uppdrag, söka försörjningsstöd, betala räkningar, hålla koll. Men nu har jag bara ett uppdrag kvar.

Det andra har jag lämnat över, till en som kan teckenspråk. Men jag kan inte säga att det var enkelt. Kanske för att det har hänt så otroligt mycket. Jag har lärt mig så otroligt mycket. Och jag fattar inte att jag har gjort allt. Vad ska jag ens göra nu?

De senaste dagarna har jag upptäckt fler och fler muskler som jag inte visste att jag hade. De har liksom hört av sig. På lite olika sätt.

Det hör ju såklart ihop med att jag har ett större land att sköta om nu. Mer fysiskt jobb. Mer av allting; plantera, rensa, skörda.

Att jag ens klarar av att stå dubbelvikt och jobba är ju helt och hållet yogans förtjänst. Tack vare Clara så har jag förstått hur man kan böja på kroppen. Det har verkligen varit användbart.

Man kan ju konstatera att jag står dubbelvikt mest varje dag nu. Men att träna något mer får allt vänta tills i vinter, när marken är frusen eller så. Vi får se. Efter alla år som utbränd är jag ganska van vid att anpassa mej efter dagsformen.

Här hos oss blir helgen fylld av odlingbestyr varvat med god mat och fika.

Inne i växthuset är de först och främst omplanteringar till större krukor. Det är både tomater, olika kålsorter och blommor.

Sen kanske det går att börja litegrann ute. Det beror på hur mycket solen hinner torka upp och värma jorden.

Vårens snöoväder är här. Små vassa snöflingor som flög förbi i hög hastighet och stora fluffiga flingor som dansade. Allt på samma dag.

Men det är inte särskilt många grader. Och inne har jag fullt med plantor. Snart kommer vårvädret. Kom ihåg var du hörde det först.

Nu är jag igång, med mer sådder. Eller jag börjar och blir avbruten. Tänker om och prioriterar.

I kväll var jag på vävkurs. Det är annorlunda. Det är inga trådar som dör om man glömmer vattna. Allt går att lösa.

Och så vaknar jag med strömavbrott. Nu vill jag ha kaffe.

Det blev kväll, och här ligger jordpåsen och tinar. Men jag dröjer lite med att så mera. Nu är det sallat och kål som är på tur, och dom har jag inte plats för inomhus. Och eftersom det ska vara 14 grader kallt på nätterna i veckan så verkar det lite onödigt att värma upp den inglasade balkongen. Likabra att följa med vädret.

Istället sitter jag med pappersjobb. Jag vill så gärna få det klart, för i nästa vecka börjar vävkurserna.

Jo, det blir mer i år än förra året. Därför försöker jag fokusera så mycket jag kan. Fokusera och prioritera. Utan att bli stressad då. Tål att funderas på.

Minnet är lite överraskande. Plötsligt blir man påmind om något man inte haft en tanke på. Idag mindes jag en kurs jag gick 1994. Samtidigt som Estoniaförlisningen.

Vi läste om ISO-certifieringar. ISO 9000 tror jag det hette. Det handlade om att effektivisera arbetsuppgifter på en arbetsplats, och att städa undan sånt man inte använde.

Så idag tog jag med några såbrätten från förrådet. När jag ändå var i närheten för att kolla läget. Sen har jag scannat in en massa pappersfakturor, så att jag ska kunna göra en digital redovisning.

Jag börjar det nya året med telefonköer. Ska man redovisa privata ekonomier så krävs det papper på allting. Såklart. Det blir lite pyssel. Men nu har jag fått skrivaren att koppla den nya routern, så jag kan scanna in allting.

Och bokföringen för mitt företag är klart. Det blev en positiv överraskning när jag upptäckte att det nya växhuset gick att betala direkt. Mina sparpengar får vara kvar ett tag till.