Den gröna varpen är slut, och jag har klippt ner den.

En av tankarna med att väva en smal löparväv var att det skulle vara ‘snällare’ för min onda armbåge. Man behöver inte slå alls lika hårt med en dukväv som man gör när man väver mattor. Och faktiskt, min arm är inte alls lika irriterad.

Stickningen är en annan sak som har fått vila. Det är sånt som min arm inte riktigt har gillat heller.

Det är snart ett år sen som jag, dumt nog, klippte en massa kvistar i små bitar med en sekatör. Ja, kvistarna är det inget fel på, de blev utmärkt i komposten, men att få en ond arm på köpet var inte riktigt vad jag hade förväntat mej.

Men eftersom vila verkar vara rätt väg så fortsätter jag åt det hållet. Om det skulle bli lite glest med inläggen här, så beror det bara på att jag tänker komma tillbaka med full kraft.