Man kan ju tro att jag har dött, eller nåt annat osocialt. Det har jag inte. Jag njuter av ‘ostyckad tid’ (sök på Bodil Jönssson om du vill ha en närmare förklaring på begreppet).
Att definiera begrepp är ju annars sånt som man kan sysselsätta sig med. En vävstuga till exempel, är det en fritidsgård för tanter (som Clas Olsson är ett gubbdagis) eller är det en kreativ verkstad?
Ett sätt är ju att skaffa sig en ateljé. Där verkar det hända saker.
Vävstolen och jag letar ostyckad tid.
Tänk vad man kan ha vävstolar till… ha ha. Hoppas att ni lyckas!
ja, tänk att ha en ateljé!
vi letar för fullt.hur hittar man en vettig lokal egentligen? det är den stora frågan i min vardag just nu tror jag.
Det verkar inte finnas några begränsningar på hur mycket utrymme man kan använda. Men så ska man betala för det också!