Glesrya

Det här är en glesrya! Nockorna (knutarna) sitter tätt i en rad. Raderna med nockor sitter glest, och däremellan skymtar ett mönster. Det vi ser på bilden är egentligen avigsidan, med de värmande nockorna, och på rätsidan syns de vävda mönstren.

Körsbärsblom

Tänkte bara påminna om att det finns doftfria blommor, även den här årstiden. Och den där skomakaren, som hade stängt mellan hägg och syrén. Var inte han allergisk egentligen?

Ryakuddar

Men nu måste jag visa min testväv, en ullväv med ryaknutar. De flesta knutarna är gjorda i ull och några i oblekt lin. Det här är inte glesrya, även om knutarna är ganska glesa. Jag ville att det skulle kännas lätt och luftigt, men ändå mjukt. Små kuddar tänkte jag.

Glesrya

Utan att kopiera kan man bli inspirerad av de gamla glesryorna. Här är ett sent  1900-talstäcke, vävt till en utställning. Troligen är det vävt med UllMa-garn, entrådigt på den mönstrade slätsidan och ryagarn i nockorna (fransen). Om man känner på fransarna är garnet alldeles glansigt, lite ojämnt och ganska fett (från ryafår), inte alls sticksigt att ha mot kroppen.

Mer om projektet, och UllMa-garnet finns att läsa i boken Nock, Ragg, Rya. Det glänser om ullen.

Hardemoryan

Sängtäcken från sent 1700-tal, glesrya, Hardemoryan i olika varianter; Kärt barn har många namn. Och nu har jag sett den. Originalryorna finns i Hemslöjden arkiv, som förvaltas av Länsmuséet i Örebro och har sitt arkiv i Grenadiärstaden (det nerlagda regementet I3). Och det var Hemslöjdskonsulent Anntott Parholt som visade Vävföreningen.

Bokbindare Lena

I morse var jag på en utställning. Mest böcker. Och så många sorter det finns. Bindningar, band, präglingar… jag vet inte allt. Lena Hällzon visade och berättade.

Kanske blev jag inte direkt klokare. Men vilket hantverk!

Och hurdana visitkort har man om man är bokbindare?

Sockgarn

Men titta vilka fina färger! Det är Fale som har haft färggrytorna igång. Härligt. Man kan säkert väva med dem också.