Vävdagar

Det är vävdagar i Glimåkra. Nu. Det hade jag missat.

Rya, knutar och historia

Om jag säger rya så tänker väl de flesta på mattor. Men ryamattor är ett ganska nytt påfund, prydnadsmattan. Gamla ryor använde man i sängen.

Ryor var ett effektivt sätt att hålla värmen på nätterna. Och man använde dem med den fluffiga sidan neråt! Ofta var de lite glesare än de ryorna man ser idag. Det går åt otroliga mängder garn till en rya (en garnkostnad på 15 000 är inte alls orimligt, om man har egna får är det förståss en helt annan sak…).

Men sängryorna slutade användas i slutet av 1800-talet. De ersattes av vadderade täcken och centralvärme.

Jag var, som jag skrivit förut, på en vävträff om ryor i gårkväll. Och det här är mitt test av ryaknutar. Mina bordsgrannar planerade offentlig utsmyckning, och det fanns både ishav och skidbacke. Tänk vad man kan göra med en pappskiva, lite garn och massor av fantasi!

Vävmöte i Jämtland

Hanna har varit på VÄV Nätverksbyggande. Det låter verkligen spännande.

Själv har jag varit på en kväll om ryor. Jag ska visa min lilla provväv imorgon, när det finns lite dagsljus att fota i.

Utflykt

Jag planerar julmarknader. Men vävstolen får stå kvar i vävkammaren.

Kallt

Här har de färgglada löven hamnat, under det frusna vattnet i fågelbadet. Nu får grannens katt dricka sitt vatten någon annanstans.

Själv har jag hämtat nya glasögon. Det är fortfarande samma värld jag ser. Men den lutar.

Kransmönstret

Här är det, kransmönstret. Det är röd botten, eftersom jag planerar att ha den färdig till julmarknaderna. Den blir ungefär 25 cm bred och kanske 1 meter och 1,20 långa löpare. Det kan vara bra med lite olika längder, alla bord är ju inte lika långa.

Det röda garnet är bomull, och mönstret väver jag med oblekt lingarn. Jag tror att jag har skrivit det förut, det är Lintow 12, ett tunt lite ojämnt garn. Jag vill att det ska vara lite rustik känsla, inte “fabriksgjort” och helt slätt.

Sådär. Nu har jag visat. Verkar det intressant? Någon som vet något bord där en sån löpare skulle passa?

Jag har inte bestämt vad det blir för pris än.

Bokbinderi och ikonmåleri

Christina har varit på ateljébesök.

Löpare i rött

Man kan ju nästan tro att jag har försvunnit ut i höstsolen. Eller frusit till is en av de senaste iskalla nätterna. Men icke.

I själva verket arbetar jag idogt vidare på min röda varp. Sådär som vilken vävare som helst skulle känna igen sig:

Man drar på varpen. Solvar. Skedar. Knyter upp trampor. Provväver. Trär om några fel. Justerar tramporna. Testar några olika inslagsgarner. Som varje varp, med andra ord.

Jag testade först ett lingarn 16/2 till mönstret, men tyckte att det var lite grovt. Så nu använder jag ett tow 12. Och mönstret?

Har jag inte berättat det? Det är ett klassiskt daldrällsmönster; Kransmönstret, även om jag misstänker att det blir mera åt det ovala hållet i min tappning. Jag ska se om jag kan få till ett foto så småningom.

Varpa på ram

Jag börjar så smått att vänja mig vid att varpa på varpramen. Just nu varpar jag rött bomullsgarn (16/2) till löpare.

I början kände jag mej, minst sagt, ovan. Det är en helt annan teknik än att varpa på en stor golvvarpa. Men jag fick ovärderlig hjälp! Och därför vill jag nu berätta hur jag gör.

Jag ställer garnrullarna på tramporna i vävstolen. Leder garnet rakt upp…

…igenom öglorna på en långlatta, som jag har lagt uppepå vävstolen (och fäst med en träplugg, som passade i ett hål i lattan).  På det sättet har garnet mycket mindre chans att trassla till sig.

Sen står jag med ryggen mot vävstolen. Garnet kommer över min vänstra axel. Så använder jag båda händerna för att vinda garnet runt piggarna. Ungefär som på den här videon (scrolla ner en bit).

Det var här som jag kom på knepet. På en golvvarpa använder man en hand till att hålla garnet och en att styra varpan, men på en varpram styr man garnet med båda händerna.

Antagligen finns det fler metoder. Det här är den som jag använder. Men kom gärna med fler tips och idéer.

Resultatet

Här ligger de nerklippta mattorna. Den dan det inte är fotboll på tv, så ska jag knyta fransar och fålla.

Den här dan fortsätter jag att damma. Det är inte mycket som dammar så mycket som att väva med trasor.